Kan CNC-fräsning av akryl (PMMA) uppnå spegelblank finish?
Ja. Akryl är en av få plastsorter som kan fräsas direkt till en spegelblank yta. Vi använder monokristallina diamanthuvor för finbearbetning, följt av flämplåning eller diamantslipning. Ytanåslätplan kan hållas stabil vid Ra0.4µm, vilket ger en högglansig yta utan repor eller fel, spegelblank utan behov av efterbehandling. Stortillverkning bearbetas med samma parametrar för att säkerställa spegelblank finish.
Varför får akryl en vit kant och matt yta efter bearbetning?
Detta beror oftast på för hög bearbetningsvärme. PMMA har låg värmeledningsförmåga. För långsam värmepositiv fräsning, för hög spårhastighet eller trubbiga verktyg kan få chip att smälta och fastna, vilket leder till mattning och spänningsvita kanter. Vår metod är att använda monokristallina diamantverktyg med hög spårhastighet och lättdjup, samt luftkylning eller minimal smörjning för att avlägsna värmen. Vi lämnar ett spänningsdjup på 0,05–0,1 mm innan slibearbetning för att undvika värmeansamling på redan bearbetade ytor.
Fina repor på transparente delar – hur säkerställer ni skadefri leverans?
Repor på transparent plast uppstår nästan alltid under logistiken, inte vid fräsning. Vi separerar processerna: skyddsfilm används genom hela kedjan, fristående pallar förhindrar stapling och specialverktyg säkrar positioneringen. Inspektion sker styckevis under standardljuskästa. Vi garanterar hög blankhet utan repor eller defekter, inte bara "osynliga" skador.
Varför är det svårt att hålla mått på PTFE efter bearbetning?
PTFE har en låg elasticitetsmodul och uttrycklig krypning, vilket gör att det deformeras under klämförhållanden och skärkrafter samt återgår efter släpp. Vi använder låg stress klämförhållanden (mjuka tappar eller vakuumabsorption), symmetrisk lagerborttagning av material och vid behov en mellanliggande härdning för att fixera formen. Efter slutbearbetning placeras detaljerna i 24 timmar för spännsättning innan slutlig inspektion. Dimensionskonsistensen för seriedetaljer kan stabiliseras till ±0,01 mm.
Vilken temperatur tål PTFE? Kan den användas för tätningar?
Långvarig driftstemperatur är -200°C till +260°C, och kortare perioder kan ha högre värder. PTFE motståndnar nästan alla kemikalier och har en friktionskoefficient så låg som 0,04. Den är ett vanligt material för pump- och ventiltätningar, bearingar, glidskenor och isoleringsdelar. För bärandebelastningar rekommenderas varianter fyllda med glasfiber, kol eller brons, vilket ger märkbart bättre egenskaper mot krypning och slitage.
PEI kräver torkning före bearbetning. Material har hög fukthaltsabsorption. Fuktmäta PEI hydrolyseras vid bearbetningstemperaturer och orsakar defekter som silvermärke, porer och dimmiga yta. Vi torkar alltid materialet vid 150 °C i minst 4 timmar innan vi tar in i maskinen. Efter att fräsningsprocessen är klar utför vi en spänningsavslappningsglödning för att undvika spänningskretsar under montering och användning.
Fokusera på temperatur och kostnad. PEI har en långsiktig användningstemperatur på ca 170°C och en glasövergångstemperatur på 217°C. Den är inherent brandhämmande och billigare än PEEK, vilket gör den idealisk för flyginredesinteriörer, elektrisk isolering och strukturella delar inom medicinteknik. PEEK klarar långtidsanvändning upp till 250°C och har bättre kemikalietålighet och slitagebeständighet, vilket passar för höga temperaturer, stark korrosion eller implantatklass applikationer. Vid förhållanden under 170°C är PEI oftast den mer kostnadseffektiva lösningen.
PPS är för britt – hur undviker man chippning under framställning?
Använd vassa skärverktyg med positiv snuddvinkel och lilla skärdjup för att minimera skärmomenten istället för att skära hårt. Glasfiber- eller kolfiber förstärkta PPS är slittändliga; använd CVD-diamant- eller PCD-verktyg, eftersom slöa skärverktyg chippar kanterna. Dessutom är förstärkta PPS anisotropa; vi ställer in skärvägarna efter materialflödet och håller samma riktning för satsprodukter för att garantera dimensionell konsistens.
Vad är skillnaden mellan PP och PE? Vilken ska jag välja?
PP har bättre styvhet och värmehärdhet (smältpunkt ca 160°C), är kemiskt resistenta och kostnadseffektiva, idealiska för kemibehållare, flänsar samt pump- och ventildelar. PE är mjukare och tål låga temperaturer (nedsat -100°C) samt har låg friktionskoefficient; UHMW-PEs slitagehållbarhet är upp till 7 gånger högre än stål, vilket gör det perfect för transportskenor och slitageplattor. Välj PP för styvhet och värmehärdhet, och PE för slitagehållbarhet och kylhållbarhet.
Vid låga belastningar, medel- till höga hastigheter och med slitage från partiklar är det verkligen så: UHMW-PE:s slitage kan vara cirka 7 gånger bättre än kolstål. Den har lägre friktion, hänger inte fast material och ger lägre bullernivå. Men dess styvhet och lastförmåga är mycket sämre än stål. Det är ett material som är slitagebeständigt men inte lastbärande; strukturellt stöd krävs för att kompensera bristen på styvhet.
